Tänk om vi istället för att enbart åtgärda problem letar efter och stärker möjligheter?

I sex kommuner har den Nationella Samordnaren för Agenda 2030 tillsammans med Experio Lab/Samhällsnytta undersökt förutsättningar för att främja barn och ungas välbefinnande. I piloten Nu börjar vi med barnen! har kommunala beslutsprocesser och planeringshorisonter utmanats, med stöd av modiga ledare och möjliggörande lokala politiker. Flertalet experiment utfördes, dessa samlande experiment blev vårat framtidsscenario, för vad för möjligheter kan vi få syn på om vi tittar på allt görande samtidigt.

Ett lokalt främjandesystem kräver förmågor som lyssnande, mod och möjlighet att agera samt kapacitet att planera långsiktigt. Genom att skapa förutsättningar för såväl vuxna som barn och unga att aktivt bidra och ta ansvar för att skapa förändring, kan hela samhällets resurser, kunskap, och erfarenheter användas. Här finns frön till nattfotboll, ett samhälle som samarbetar över generationsgränser och ett stärkt civilkurage. Här finns glimtar av framtida främjandesystem och förslag på hur vi skapar dem tillsammans.

Fröbiblioteket samlar kunskap och inspiration för att främja barn och ungas välbefinnande genom delaktighet och inflytande. Arbetet fortsätter, vilka frön vill du plantera?

Läs rapporterna från projektet här.

Bläddra bland de fröer som växt fram

I Ljusnarsbergs kommun undersöks möjligheter kring att rusta upp det 100 år gamla Folkets hus till en plats att förverkliga gemensamma drömmar. Med civilsamhällsaktörer som
leder och kommunen som stöd. På skolan är pensionärer från PRO rastvärdar, efter elevernas
önskemål.

FRÖ

Vem är det som arbetar med barn och ungas rättigheter? Det är den som inte kan låta bli.
Det är den som har fått kontakt. Det är ett skratt eller bara en blick. Något som förändras.
Du ser ett barn som ändrar sitt sätt att se på världen och sitt sätt att se på sig själv.
Kanske har det hänt en gång av tio. Men den gången räcker. Du kan aldrig släppa det.
Fast det är inte så det känns. Det känns som att det är du som är fasthållen av något större
än dig själv.


Och det är det som får en att stanna. Och fortsätta och göra det igen. Trots allt. För det kan
varje person som är investerad i barn och ungas världar vittna om, att det arbetet sker trots
bristande resurser och ibland nästan oöverstigliga utmaningar när kriminalitet, psykisk
ohälsa och annat reser sig som en våg som nästan hotar att tippa över allt man försöker
göra. Men det är det där lilla ordet ”nästan” man håller tag i, eftersom man vet att
motsatsen också är möjlig. Man vet att en ung människa trots allt kan välja sig själv, kan
rädda sig själv. Sig själv är den enda man kan rädda och därför kan det aldrig handla om att
hjälpa och dra loss andra och röja väg för dem. Men det konstiga är att när vi räddar oss
själva kan vi också kroka arm och hjälpa varandra uppåt och framåt.

Förr i tiden (och det är det fortfarande här och var) när unga skulle hämtas tillbaka till den
rådande ordningen var rollerna tydliga. Den vuxne visste och den unga var okunnig.
Att växa var att acceptera hur det var. Nu vet vi att det var fel men vi har samtidigt inte
riktigt kommit på vad som ska ske istället. Vi vet att vi behöver tänka på andra och nya sätt
och tillsammans med fler. Men riktigt hur det ska göras vet vi inte. Vi vet att vår
demokrati hotar att bli något vi är överens om på pappret men saknar förmågor att göra
i praktiken. Men vi har inte listat ut formerna för kunskap och samtal som gör den levande
igen.

Men det finns undantag. Det finns de som vågar och kan pröva att göra samtal och
inflytande i praktiken tillsammans med unga. Det blir en del av en gemensam rörelse mot
något annat och kanske bättre. Trots allt och inte enkelt eller perfekt. Men vad spelar det
för roll. Det finns. Det finns görande där avsikten kommer först. Och så finns det ett görande
som svarar på något.

Den som arbetar med barn och unga kallas för en sak men är oftast också mycket annat.
Bibliotekarien är också någon som lyssnar och hjälper en att formulera ett jobbigt mejl,
fritidsledaren är också den som promenerar med en bit på hemvägen, hjälper till med
matteläxan och spelar fotboll med en när man inte fått plats i laget. Det är personer som
alltid gör mer än vad de måste för att det är vad som behövs. Det är en sorts omsorg som
inte alltid får ett språk att beskrivas med och inte alltid ses av någon utanför just de som
berörs, och så gott som aldrig räknas in i lönesamtalen. Det är en omsorg i rörelse, som kan
vara både snabb och anpasslig. Den där förmågan som egentligen är flera förmågor att hitta
plats där det inte finns plats.

Hur beskriver man den bäst? Kanske på många olika sätt. Kanske med ord för det stora man
vill man och det lilla man gör, som leder en dit. Ett språk som används i det här materialet är
trädgårdsspråket. Där ryms det som blir som man tänkt och det som tar överraskande vägar,
det som tar tid på sig och det som går snabbare. I det språket ryms alla sinnen men
framförallt beskriver det hur det enda man kan göra är att skapa förutsättningar, resten tar
fröna hand om själva. En odlare sår med tillit till elementen och den inneboende växtkraften.

När vi berättar för varandra om de projekt som ingår i den här satsningen är det en fråga
som bär alla andra frågor på sina axlar. Vad betyder det att främja de här olika rörelserna?
Vad behöver den som driver ett projekt för barn och unga för att kunna fortsätta, göra mer
och på fler sätt?

Ordet främja har varit med oss länge och det betyder i sin rot att bära fram. Så främjandet
har en mottagare, eller flera. Att främja kan vara att bistå med platser där vi kan reflektera
över och dela erfarenheter och lärdomar. Det kan vara att hjälpa till att beskriva och dela
vad som skett och det kan vara att visa enskilda projekt att de inte är ensamma, att ta
omsorg om eldsjälarna som alltid driver så att de inte brinner upp.

Projekten som ingår här handlar om barn och ungas rättigheter och utrymme. Men det de
berör angår alla. Det är en framtid som sker här och nu. Fröna är fulla av kraft och vi odlar
varandra i vår gemensamma trädgård.

PERNILLA GLASER

Varför metaforen frön?

Ett språk som används i det här materialet
är trädgårdsspråket. I det språket ryms alla
sinnen men framförallt beskriver det hur
det enda man kan göra är att skapa förut-
sättningar, resten tar fröna hand om själva.

En odlare sår med omsorg och tillit till ele-
menten och den inneboende växtkraften.

Det är en framtid som sker här och nu. Fröspråket blev en hållare för ett perspektiv och ett sätt att utrycka det vi ville skapa.

Läs text från Region Värmland om trädgårdsmästarens roll.

Läs mer om piloternas fortsatta arbete

Främjande arbete i kommuner

Här finns kommuner som skapar värde för barn och unga.

Säffle kommun

Youth Hub Värmland

Södertälje kommun

Samtal som gör skillnad